Jag vill krypa ner under täcker och aldrig gå där ifrån. För jag vet att gör ja det så är de verkligt. Då vet jag att de som händer just nu är mitt liv, mitt liv som jag inte får bestämma över! I samma stund som jag är så arg att ja aldrig vill sluta skrika vill jag lägga mig ner och ge upp. De är då den lilla vettiga delen som förvånansvärt finns kvar i huvet säger att de inte är lönt. De lönar sig inte att skrika, gråta, va arg och ge upp. Vem tjänar på de?

 

- Jag har cancer

Varje gång jag säger dessa ord som är så främmande för mig förstår jag fortfarande inte att de e mig själv jag pratar om. Vaddå cancer? De händer personer som man inte riktigt känner, personer som man hör talas om genom nån kompis och säger , fan va trist! Det händer inte min familj, mina vänner, mig,...