Där du var
jag har slutat gå förbi
de är nog bäst för båda
om jag försöker låta bli
I denna stund, denna slutgilltiga stund, känslan att äntligen få låta vattnet skölja bort alla spår.
Oslagbar.
Jag vill inte gå här ifrån.
Kliva upp ur de värmande vattnet som på något underligt vis ger mig känslan,..
att kanske, kanske om jag hoppas tillräckligt, korsar fingrar och tår.
Om jag tror, om jag har tur, så tvättas allt bort.
Allt gamalt och slitet, utnött och trött.
De ska bli en ny start.
Det kommer ta tid,... men de kommer gå!
Och när han går
känns de lätt att vara ensam.
ja kan sakna dig imorgon..
Fuck it!